Den rättsliga processen

Innan vård- och omsorgsförvaltningen fattar beslut som rör en person gör vi en utredning. Om en person inte är nöjd med beslutet finns möjlighet att överklaga. Även förvaltningen kan överklaga beslut när vi behöver stöd av lagen i ett nytt ärende.

Vård- och omsorgsnämnden ansvarar för att fatta beslut om ansökningar enligt socialtjänstlagen (SoL), exempelvis om hemtjänst, boendestöd och särskilt boende för äldre, samt för ansökningar om lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Alla ansökningar om insatser med stöd från SoL och LSS kräver enligt lag en utredning och ett beslut från kommunen. Var och en av oss kan inte själv bestämma vilken hjälp vi ska ha. Det gäller både socialtjänsten och hälso- och sjukvård.

Utredning med underlag

När en person ansöker om stöd och hjälp görs en utredning mot den lagstiftning som är aktuell. När vi gör en utredning om en persons funktionsnedsättningar eller sjukdomar består utredningen för det mesta av flera underlag från exempelvis läkare, psykolog eller skola. Det kan vara bra att känna till att en läkare inte har rätt att bestämma vem som har rätt till kommunens stöd och hjälp ­– lika lite som en handläggare i kommunen kan besluta om vilken behandling en person ska få av hälso- och sjukvården.

Politikerna är folkvalda representanter för medborgare i kommunen och saknar som regel expertkunskap, de är alltså vad man kallar lekmän. Expertkunskap ansvarar vård- och omsorgsförvaltningen för. Förvaltningens olika tjänstemän fattar beslut på delegation från vård- och omsorgsnämnden. Myndighetsutövning, det vill säga att endast vissa tjänstemän har rätt att fatta beslut, är en del i svensk lagstiftning.

Överklagan till Förvaltningsrätten

Om ett beslut som fattats enligt SoL eller LSS går en enskild person emot kan beslutet överklagas till Förvaltningsrätten. Förvaltningsrättens sammansättning kan variera något beroende på vilken typ av mål som ska behandlas. I de flesta fall är det en juristdomare och tre nämndemän som tillsammans avgör målet. Nämndemännen är lekmän, det vill säga inte juridiskt utbildade utan har andra yrken. De är politiskt valda representanter för befolkningen och utses av landstingsfullmäktige. De medverkar i den dömande verksamheten och utses på fyra år i taget.

Överklagan till Kammarrätten

När Förvaltningsrätten fattar beslut kan även detta överklagas av antingen vård- och omsorgsnämnden eller den sökande. Överklagandet avgörs då hos nästa instans, Kammarrätten. Där sitter som regel fler sakkunniga och de har ett större upptagningsområde. När ett överklagande kommer avgör de om det finns skäl att ta upp det till prövning. För att de ska göra det krävs något av följande skäl; att beslutet i Förvaltningsrätten är uppenbart felaktigt eller att det finns skäl att få ett prejudikat. Med prejudikat menas att frågan är så svår att det juridiskt behöver utredas vidare så att det kan ge vägledning för beslutsfattarna att göra rätt i fortsättningen.

Överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen

Även Kammarrättens beslut kan överklagas. Det görs till Högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen prövar avgöranden som överklagas från någon av de fyra kammarrätterna i landet. Högsta förvaltningsdomstolens viktigaste uppgift är att genom sina avgöranden i konkreta mål skapa prejudikat, som kan vara till ledning för domstolar och andra som har att tillämpa gällande rätt.

Varför överklagar kommunen?

Varför väljer då kommunen ibland att överklaga ett beslut som fattats av domstolen? Kort sagt för att få vägledning. Antingen kan detta komma sig av att frågeställningen i ärendet är ny eller att det redan finns ett liknade ärende som fattats av en annan domstol med en annan utgång. De lagar som här avses är lika i hela Sverige, tillämpningen ska ju då också vara likvärdig i ett rättssäkert samhälle.

Tyvärr är det så att överklagningsprocess enbart är möjlig i ett enskilt ärende, vilket innebär att individer alltid berörs. Det är beklagligt då en person kan få vänta länge på besked, men det finns tyvärr ingen annan väg att gå om man vill ha vägledning i en hantering. Ibland kan andra beslut enligt annan lagstiftning fattas under väntetiden för att underlätta situationen för individen.